Äntligen kom den...

... Scraplusten!

Det var ett tag sedan jag hade lust att scrappa, men som jag skrev tidigare, kan det bero på att bläckpatronerna till skrivaren är slut och jag har inte blivit färdig att köpa nya.

Men för lite bokstäver (himmelskt gott i de små taggarna) räckte bläcket, och här är resultatet av gårdagens och dagens övningar:

La bonne vie
La bonne vi - en doft av Provence, har jag gjort till en god vän som jag skall hem och äta middag hos nu i början av oktober. En vinflaska från Provence kan ju vara lämpligt till värdinnan och då tyckte jag ett sådant här kort kunde passa till. Jag har scrapliftat ett par detaljer från ett av Maries kort -från hÄnglar & stÄnglar.

Kram, äntligen höst
När jag ändå höll på blev det ytterligare ett kort från samma stämpelkollection, hÄnglar & stÄnglars höstpaket, och då blev det den lilla champinjonfamiljen som fick pryda detta kort.
Kortet är inte tänkt för någon särskild utan får ligga tills det kommer till användning.

Segt idag!

Vaknade av att en borrmaskin satts igång i huset och insåg att det förmodlingen var den nyinflyttade grannen under mig. Döm om min förvåning när jag tittade på klockan. Halv elva! Så länge har jag inte sovit på länge.

Verkar bli en seg dag. Vare sig scrap- eller bridgelusten har inte infunnit sig idag heller. En av anledningarna till att jag inte kommit igång med scrappandet denna helg kan väl vara att jag har slut på några färgade bläckpatroner och kan därför inte skriva ut några foton. Varför jag inte införskaffar nya patroner beror på att jag skall byta dator inom de närmaste två månaderna och vet inte om det blir samma typ av patroner i den nya skrivaren eller inte. Räknar ju inte med att förbruka nya patroner på 1½-2 månader.

Trots att jag fått en massa nya helfräscha stämplar från hÄnglar & stÄnglar, har jag inte lyckats prestera ett enda kort med hjälp av dom heller. Det enda jag fått gjort denna helg är att jag beställt några Epiphyllum-sticklingar som jag hoppas skall bli jättefina i framtiden.


Har föresten påbörjar en ny bok som är ganska kul - Djävulen bär prada. Det blir väl till att ta fram den i avvaktan på valvakan. Egentligen borde jag studera buden i bridge istället. Jag har ju haft ett minst sagt långt uppehåll -25 år- sedan jag spelade med min far.

Vet egentligen inte vad jag vill göra, kanske fortsätter jag på mitt påbörjade pussel istället. Hm, jag känner mig verkligen en smula velig och tror att jag skall börja denna dag med att ta ett långt och skönt bad och sedan en uppfriskande promenad. Det kan ju bli en lång kväll...


Scrapbooking

Att syssla med Scrapbooking är fantastiskt roligt och blir nästan som ett "gift".
 

Scrapbooking höll jag egentligen på med redan som ung, fast då hade det inte något sådant fint namn och inte heller fanns det så mycket fint material att dekorera med.


Namnet "Scrapbooking" kommer från USA och kan väl enklast beskrivas med att man monterar foton på färgade och mönstrade papper, skriver dokumentation om bilderna och lägger kanske med små minnessaker. Dessa s.k. layouter sparar man sedan i plastfickor i ett minnesalbum. Plastfickorna hjälper dels till med att hålla alla dekorationerna på plats men också att hålla albumbladen rena och fräscha. 


Det har även blivit allt vanligare att man på ett liknande sätt tillverkar egna gratulationskort, något som brukar uppskattas bland släkt och vänner.

”Boken om mig” – BOM -  är egentligen ett begrepp för en samling layouter som handlar om en själv och som man samlar i ett alldeles eget album, ett så kallat BOM-album. Här är några av de layouter som sitter i mitt BOM-album


BOM - Boken om mig, den första layouten

Detta är den layout som sitter först i mitt BOM-album och är också min absolut första om jag bortser från den jag gjorde på en internetkurs som finns i katerogin "Mina katter".

Mors och fars bröllop
Ett bröllopsfotografi av mors och fars bröllop och är också en av mina absolut första layouter.

Mina tankar
”Mina tankar”, är en annan layout jag gjort från ett annat gammalt foto som far har tagit. Far var något av en freelance fotograf och hade fåglar som sin specialitet. Här har jag samlat mina tankar i form av små ”tags”.

Mina många själv
”Mina många själv” är ytterligare en annan layout i mitt BOM-album.

Den trogne följeslagaren - min bil
Vad kan passa bättre i ett BOM-album  än denna layout. Min absoluta bästa kompis som tar mig nästan vart jag vill, min lilla ”raring” med registreringsnumret ”RAR…”

När jag fick utmärkelsen NOR
Utmärkelsen NOR för ”Nit och redlighet i rikets tjänst” fick jag ta emot av landshövding Bengt Holgersson på residenset i Malmö en kall decemberdag 2001.

Tjejmiddag
Här har jag samlar tre av mina vänner på middag. Layouten innehåller även "Menyn" för kvällen.

Hos frissan bild 1

Hos frissan bild 2
Även min eminente frissa Lina, har hamnat i mitt BOM-album. Detta är en dubbel layout från en dag då jag var hos henne för att bli fin i håret.


Linslus, ...

… det är precis vad hon är.

Det är min mor jag talar om. Hon blir alltid lika bra på foton oavsett när och var dom blir  tagna.

Mors dag 2005 - en riktig linslus

Det var på Mors Dag ifjol när vi var på väg tillbaka från Café Annorlunda, som ligger alldeles i närheten av Kivik, som vi plötsligt fick en ingivelse om att slänga oss i gröngräset. Det var i Simrishamn alldeles nere vid hamnen. Vinden blåste ljum och vi kunde höra vågornas kluckande mot stranden. Helt underbart! Vi bara låg där och tittade upp i himlen och njöt av den varma försommarsolen.


I dagarna tre ...

 …  varade den, scrapmaran i Frode.

Det var den 1-3 juli 2005 som jag var med om min första (och hittills enda) scrapmara. Den anordnades av Scrapbutiken i Åsa strax utanför Göteborg. Det var ägaren till butiken, Eleonore, och hennes mamma Bettan som hade tagit på sig detta enorma arbete att serva alla oss drygt 30 personer.

Vi höll till i Frode scoutstuga som ligger några mil utanför Åsa.
Trots en bra färdbeskrivning körde jag ändå vilse, men tackade Gud för min mobiltelefon, som kom väl till pass då.

På dagarna "scrappade" vi andra medan Eleonore och Bettan stod för ”marktjänsten” och fixade käket åt oss. På kvällarna satt vi vid lägerelden och grillade korv. Dömysigt!

Den första scrapmaran bild 1

Den första scrapmaran bild 2

Några av deltagarna bodde så pass nära att de kunde övernatta i sina egna bostäder medan andra långväga hade antingen husvagnen med sig eller gjorde som jag, övernattade i scoutstugan. Det var en spännande och annorlunda upplevelse att som vuxen sova i våningssängar i ett stort rum med många personer. Ja, som ett logoment i det militära kan jag tänka mig.

Hoppas att det snart blir en sådan mara igen för det var fantastiskt roligt.


Romantic town ...

... ett av mina många pussel från Heye Verlag.

Att lägga pussel är en annan passion jag har, speciellt dom från Heye. De är absolut de häftigaste pussel jag sett. Äger själv ett 10-tal och söker ständigt fler.

Att lägga pussel är inte bara roligt utan otroligt avslappnande. Men, det kan bli ett ”gift” för det är svårt att sluta innan pusslet är färdiglagt.

Här ett av deras fantastiska pussel som jag har på gång just nu– Romantic town- gjort efter en målning av konstnären Michael Ryba.

Pussel - en passion jag har

Inte så stort, bara 1500 bitar. Mindre än 1000 lägger jag aldrig, det blir ingen utmaning och går alldeles för snabbt att lägga. Jag har ett på 4000 som väntat länge på att bli lagt, men det kräver sin plats. Att lägga pussel på golvet är för jobbigt, får så förbaskat ont i ryggen att krypa omkring. Har även försökt att lägga det på en playwoodskiva ovanpå ett bord, men eftersom det tar ett tag att lägga ett så stort pussel, har jag ingen möjlighet att okupera vardagsrumsbordet så länge. Men, jag har nyligen köpt en pusselmatta som skall klara denna storleken på pussel, och så snart det jag håller på med är klart, kommer det stora fram igen "Unit dragons of Europe" efter en förebild av cartoonisten Marino Degano från Frankrike.

Sommaren är kort ...

… det mesta regnar bort.

I fjol, när jag hade besök av en barndomsvän från Tyskland, Rosel och hennes väninna Chris, stod ett besök på Sofiero på deras önskelista.

Sagt blev gjort.
Vi stuvade in oss alla fyra i min lilla Polo och mor hade som vanligt packat en mysig kaffekorg åt oss som vi tänkte inmundiga på Sofiero. Men, när vi närmade oss Helsingborg blev vädret gråare och gråare och när vi väl kom till Sofiero stod regnet som spö i backen. När vi väntat i över en halvtimme i bilen så bestämde vi oss trots allt för att gå in på Sofiero (det regnade så förbannat att vi fick gå in gratis). Var sin regnkappa à 19:- inhandlades i Sofieros lilla shop och så började vi rundvandringen.

Sofiero sommaren 2005

Efter 1 timme gav vi upp, Rhododendronen hade slutblommat för säsongen så det fanns ändå inget att se förutom två små tornados (dom första jag sett i verkligheten) som svävade över Kattekatt.

Så, då återstod bara att gripa sig an mossans lilla kaffekorg, och det fick bli i bilen.

Men, i år blev det ett snäpp bättre, trots regn även denna gång. Då hade vi besök från Valparaiso i Chile, Sven (en av Rosels söner) med fru.  Även dom ville se Sofiero. Tidpunkten var bättre ”tajmad” och Rhododendronen stod i full blom.

Sofiero sommaren 2006


VILKEN BLOMSTERPRAKT!


Midsommarafton sommaren 2006 ...

… firades i Carlsson & Strandbergs trädgård tillsammans med några andra bridgevänner.

 Åh, så roligt vi hade! Det var inte bara den goda maten och kortleken som stod överst på ”dagordningen” denna dag utan även en del trevliga utomhuslekar (som ju hör den svenska midsommaren till). Att kasta pingisbollar i en äggkartong, som var helt nytt för mig, var ett av inslagen. 

Här har jag knåpat ihop en dubbel layout från denna dag.

Midsommarafton 2006

Midsommarafton 2006


Idag känns det visset ...

... för jag har behövt vara hemma från jobbet på grund av en inledande förkylning som fortfarande står i bihållerna och trycker. Hoppas att den bryter ut under natten så att huvudet slipper kännas som en jättefotboll.
Vaknade imorse med en fruktansvärd frossa och orkade inte ta mig ur sängen. Har förmodligen feber, men bryr mig inte om att  "ta" den för att slippa känna mig ännu sjukare.
Det är inte utan att man tänker på valet på söndag och undrar om det skall bli 1 eller 2 karensdagar i framtiden.


Har beställt några nya Epiphyllum sticklingar för att pigga upp mig. Fick ohyra på hela min Hoya-samling och blev så förb-at trött på dom att alla åkte ut på en gång. Har egentligen varit ganska trött på samlingen ett bra tag nu och vill förnya mig. Köpte ett par billiga krukväxter förra veckan för att fylla ut tomrummen i fönsterkarmarna tills de nya sticklingarna kommer. Skall bli jättespännande att se vad det blir. Gav odlaren fria händer att plocka ut sex olika men spektakulära arter åt mig.

Som vanligt har katterna upptäckt de billiga växterna och gillar dom skarpt. Av den som står i arbetsrummet är det snart bara en gräsmatta kvar. Det var bra med Hoyorna för dom var giftiga och dom gillade inte mina katter.

Epiphyllum är en slags bladkaktusar med otroligt vackra blommor och nu hoppas jag att jag får ha dom ifred för katterna. Tänker införskaffa några Schlumbergia också (Novemberkaktus) och hoppas finna några ovanligare sorter. Lyckades komma över den gula varianten i våras och fick tiggt mig till några blad att sätta. Det har redan bildats flera nya blad och det börjar likna en riktig planta nu.


Utmanad ...

blev jag när jag tittade in på Marias blogg. Jättekul! 


Här kommer mina svar:

Fyra arbeten jag har haft i mitt liv
1) Servitris (sommarjobb)
2) Apotekstekniker
3) Reseledare
4) Administrativ handläggare (nuvarande)

Fyra filmer jag kan se om och om igen
Åhhh, det blir svårt. Jag äääääälskar att titta på film, men här är i alla fall fyra filmer som jag gillar skarpt: Kanonerna på Navarone, Midnight Cowboy, Tisdagar med Morrie och Papillon.

Fyra städer jag har bott i
1) Malmö
2) Stockholm
3) Palma (de Mallorca)
4) Ystad

Fyra TV-serier jag gärna ser
Hm, det blir också svårt, men det finns trots allt några serier jag gillar skarpt och det är CSI (både originalet, Miami- & New York-versionen) , Vita huset och den alldeles nya och mycket tänkvärda serien Sleepers Cell (riktigt otäck och handlar om terrorism).

Fyra ställen jag vill åka till
1) Australien
2) Provence (var där i somras och reser gärna dit igen)
3) New York
4) Californien

Fyra webbsidor jag besöker dagligen
1) ScrapRooms forum
2) Tradera
3) Rix FM (har så bra musik att lyssna på när man arbetar)
4) CNN (bra internationella nyheter

Fyra favoriträtter
1) Janssons frestelse
2) Pizza
3) Fläskfilé med champinjonstuvning och provencaliska klyftpotatis
4) Nice sallad

Fyra ställen där jag trivs
1) Hemma
2) Ystad playa
3) I skogen
4) Bland mina vänner

Fyra personer jag vill träffa
1) Anna-Stina från Borås, en mycket god vän som gick bort alldeles för tidigt och som jag saknar kollosalt.
2) Min mor.
3) Min bror, som jag skulle vilja bli sams med igen.
4) Stin-Britt, min bridgepartner

Fyra personer jag vill utmana att svara på enkäten
Detta var svårt eftersom jag förmodar att det förutsätter att man har en blogg eller hemsida. Men, det blir dom här fyra:
1) Rosita
2) Cissi
3) Maria (hÄnglar & stÄnglar)
4) Åsa (badanka)

Mina hoyor

Det där med blommor har alltid legat mig varmt om hjärtat. Intresset för porslinsblommorna väcktes för många år sedan men själva samlandet kom inte igång förrän våren 1998 då jag såg en annons i Tidningen Land att det fanns en förening för intresserade. Föreningen heter Svenska Hoyasällskapet och ger ut en liten tidskrift, Hoyatelegrafen.
Efter en tid fick jag kännedom om att det fanns ytterligare ett sällskap, Sydsvenska Hoyasällskapet, även dom ger ut ett medlemsblad, Sydhoyan, där är jag fortfarande medlem.

Hoya carnosa

Den "vanliga" porslinsblomman, Hoya carnosa,  var förr en av de populäraste krukväxterna i Sverige. Orsaken var säkert att den är så lättodlad, har ett vackert bladverk och får underbara, doftande blomklasar, om placeringen är någorlunda ljus.Porslinsblomman härstammar från Kina. Den beskrevs redan 1781 av Carl von Linné d.y. under namnet Asclepias carnosa. Senare botanister fastslog att blomman hör till släktet Hoya inom växtfamiljen Asclepiadaceae.
Numera känner man till flera hundra olika arter inom släktet Hoya varav många kan odlas som exklusiva krukväxter.

Tyvärr råder det fortfarande stor namnförvirring eftersom många arter har beskrivits av flera olika botanister, oberoende av varandra, och därmed fått olika namn.

Här ser du några av mina tidigare hoyor. Samlingen har numera reducerats kraftigt eftersom intresset för detta släkte har svalnat betyligt, nu är det istället Epiphyllum och Schlumbergia som gäller och förhoppningsvis skall jag kunna presentera några bilder av dem längre fram.


Hoya  australis, Hoya bilobata, Hoya campanulata, Hoya camphorifolia


Hoya cinnamomifolia, Hoya davidcummingii, Hoya erythrina, Hoya finlaysonii


Hoya fungii, Hoya heuschkeliana, Hoya incurvula, Hoya kanyakumariana


Hoya kentiana, Hoya lacunosa, Hoya lanceolata ssp bella cv var, Hoyla lasiantha


Hoya leytensis, Hoya multiflora, Hoya nummularioides, Hoya obovata


Hoya onychoides, Hoya pachyclada, Hoya parviflora, Hoya patella


Hoya picta, Hoya purpureofusca, Hoya retusa, Hoya serpens


Hoya thomsonii, Hoya tsangii, Hoya species (från Botaniska trädgården i Göteborg)

Här kommer ytterligare några Hoyror som blommat på sistone:

Hoya caudata, Hoya obscura


Långfredagsbridge

Den 14 april 2006 var det långfredagsbridge hos Ystad Bridgesällskap i Hedeskoga.
En riktigt lååååååååååååååååååååång fredag.

Långfredagsbridge sidan 1Långfredagsbridge sidan 2

Underbart när lediga dagar är låååååååååånga!

Resultatet blev denna dubbel layout som jag scrapliftat från den duktig tjej som heter Cissi.


Mina nya fotoalbum

När jag började med scrapbooking visade det sig att mina gamla album inte längre skulle var användbara, främst på grund av formatet. I och för sig går det utmärkt att scrappa i A4-format, men de flesta papperna är tillverkade i det amerikanska formatet 12’ x 12’ d.v.s. 30,5 x 30,5 cm och det var det formatet jag bestämde mig för att använda när jag började scrappa. Detta medförde att jag behövde köpa ett nytt album.

 

Det fanns typ två varianter att köpa, dels de man kunde fylla på s.k. postbound album och dels de som det inte gick att fylla på. Nackdelen med som inte går att fylla på är att man måste scrappa direkt på dom sidorna som sitter i albumet och det vill man ju kanske inte. För vad händer om något går snett? Bladen går ju inte att byta ut om man misslyckas med en layout!

Så, då var ju saken klar, det var alltså ett postbound album jag var ute efter.

 

De som finns i butikerna är inte speciellt snygga enligt min mening, men mitt första album blev ändå ett färdigköpt klätt med svart linne tyg.

 

Efter en tid hade jag fyllt albumet till bristningsgränsen och insåg att det var dags att införskaffa ännu ett. Vid den tidpunkten hade jag redan insett att man kunde tillverka albumen själv. På både Scrappiz och på Scrapbutikens ”workshop”-sida fanns det bra och tydliga beskrivningar.

 

Sagt blev gjort och detta är resultatet av mitt första egentillverkade postbound album som jag enbart använder för de layouter som handlar om mig själv d.v.s. ”Boken om mig”.

Album

Det gamla albumet, det första som jag köpte, har blivit ett ”allt-i-allo”-album.

 

I våras var det dags igen för ännu ett album, och det blev såhär och är tänkt för de layouter som handlar om mina djur:

Album


Swedish Country Dance Star Award

Line Dance är en av många Country & Western dans stilar där dansarna står på rader, därav namnet Line Dance. Varje dans består av fasta kombinationer av danssteg som "nöts" in och upprepas under dansens gång. Det finns tusentals olika danser för alla nivåer, från nybörjare till mera avancerade. I Line Dance hittar du danssteg inlånade från de flesta dansstilar i världen; klassisk, latinamerikansk, rock&roll, hip hop m.fl. Dansmusiken är främst modern rockig Country & Western stil men under de senaste åren har Line Dance koreografer skapat danser till många olika musikstilar typ rock, pop, vals, disco m fl.

Line Dance fick ett uppsving i USA i början av 70-talet och är sedan många år väletablerad i Europa, främst England och Holland. I Sverige finns idag ett 50-tal Line Dance klubbar och föreningar. 1997 bildades Swedish Country & Western Dance Association, SCWDA, som organiserar alla C & W dansstilar. De utbildar också instruktörer inom främst Line Dance.

Line Dance kan dansas på alla nivåer, från en anspråkslös fritidsaktivitet till elitnivå där dansarna tävlar i allt från SM till EM och VM.

Mitt intresse för dans väcktes tidigt och redan som 6-åring började jag dansa klassisk balett. Intressena växlade efter hand och efter att ha dansat klassisk balett i några år började jag med konståkning (inte precis dans - men ändå), ett intresse som inte varade särskilt länge. En av tjejerna i skolan lockade istället med mig till YGK, Ystads Gymnastikkrets, vilket  resulterade i 11 års tävlande i elittruppen såväl inom Sverige som utomlands.
Med tonåren kom andra intressen och dansandet övergick sedermera till vanlig social dans, i folkmun kallad "kasedans".

Hösten 1999 följde jag av en slump med några andra för att pröva på den nya "flugan" line dance. Jag  blev "helfrälst" och sedan har det bara rullat på. 

Jag är sedan flera år utbildad och certifierad line dance instruktör genom det svenska förbundet SCWDA. Jag har också erhållit Certificate of Achievement, Grade 1 and 2 (av 5), Line Dance, Sizzling Country Dance Academy, England.

Våren 2001 tog jag steget fullt ut och tävlade för första gången i en VM-sanktionerad C & W Dance tävling som resulterade i en guldmedalj. Därefter blev det många tävlingar, både inom och utomlands varav en i Nashville, Världsmästerskapet. Där blev det tyvärr ingen placering på grund av en benskada som inte gav med sig men inte mindre än 2 gånger har jag erövrat titeln Svensk Mästare vid Swedish Championchips i Country Western Dance.

2003 bildade jag Line Dance 4 U Sweden, en klubb där jag undervisade i Line Dance flera gånger i veckan fram till julen 2005 då jag kände att jag var "mätt" på Line Dance och nya utmaningar väntade.

Line Dance hos Canon i Malmö
 
Vid Svenska Mästerskapet i Country Western Dance den 24 juli 2004 tilldelades jag priset "Swedish Country Dance Star Award" som Bästa kvinnliga instruktör 2003.

Swedish Country Dance Star Award


Det där med kommentarer är väl inte så viktigt, eller …?

Jo men visst är det väl det!

Alla, eller i alla fall de flesta av oss vill väl ha ”feed back” på sina artiklar. Själv försöker åtmindstone jag att lämna en och annan kommentar när jag besöker någons sida. Alltid finns det väl något man vill kommentera! Dessutom berättar man ju att man varit där!

Kan inte du också tänka dig att berätta att du varit här? Det hade varit sååååå trevligt att veta vad DU tycker om mina sidor.


PROVENCE RESAN, söndagen den 23 juli, Kassel - Heidelberg - Colmar

Efter en något svettig natt (ca 35 grader och ingen luftkonditionering på hotellet) och en välsmakande frukost fortsatte vi så vår färd. Landskapet ändrade hela tiden karaktär och vi åkte bland annat förbi storstaden Frankfurt am Main och deras megastora flygplats.

Provenceresan den 23 juli 2006 Kassel-Heidelberg-Colmar

Efter ett lunchuppehåll i Heidelberg, där vi fick stifta bekantskap med Markattan samt två timmar till eget förfogande, passerade vi under eftermiddagen gränsen till Frankrike och nådde framemot kvällen (efter ca 48 mil) den idylliska korsvirkesstaden Colmar, centrum för vinodlingen i Alsace (det blev ytterligare några flaskor vitt vin inhandlat under dagen och lika praktiskt hanterat som tidigare, d.v.s. vi fyllde i en beställningssedel och så skulle allt lastas in in bussen och kvitteras ut vid hemkomsten till Malmö).

Även här väntade middag och en god natts sömn på Hotel Kyriad. Men, innan John Blund kallade, så var det dags att stifta bekantskap med den alsaciska atmosfären, La bonne vie - det goda livet. Vi gjorde en orienterande stadspromenad genom den välbevarade stadskärnan, känd som ”Lilla Venedig”, och gick på säregna broar över kanalerna som kantades av de för Colmar så typiska korsvirkeshusen. Kvällen avrundades med ett besök på en mysig restaurang, där vi avnjöt ett glas vitt, ganska sött vin och en god bit Munsterost som serverades med kummin.

Provenceresan den 23 juli 2006 Colmar

En helt perfekt avslutning på dagen.

Fortsättning följer...

PROVENCE RESAN, lördagen den 22 juli, Malmö – Kassel

Så var det så äntligen dags, dagen jag så länge sett fram emot när jag och mor skulle resa med Ölvemarks Holiday till Provence. Det var första gången vi skulle göra en resa tillsammans och hade valt att göra en bussresa.

Klockan ringde redan kl 4.30, så det var bara till att stiga upp, för anslutningsbussen från Ystad till Malmö gick redan kl 6.30 och vi skulle vara på plats vid Ystad busstation senast kl 6.15.


Efter en snabb dusch, och en lätt frukost bestående av kaffe och en macka (jag har svårt att få ned någon mera mastigt så dags på dygnet), packade jag ned det sista. Fanns nu allt med? Ja, det fick man ju hoppas på nu, när taxin strax skulle hämta oss.
Katterna pussades adjö med hopp om att kattvakten nu skulle sköta sitt, osså började vårt stora äventyr. 

I Malmö, på Olleboterminalen togs vi emot av Ylva, vår reseledaren, och steg ombord på vår bekväma och helt nya buss, medan Jonas, vår chaufför på resan, lastade in vårt bagage.

Provenceresan den 22 juli 2006 Malmö-Kassel

Vi var 48 personer i bussen när den så sakteliga började att rulla söderut, över Öresundsbron och vidare genom Danmark. Från Rödby tog vi färjan till Puttgarden och passade på att beställa lite dryckjom. Det var praktiskt arrangerat, vi fyllde bara i vår beställningstalong, lämnade den till reseledaren och så skulle varorna levereras när vi var tillbaka i Malmö vid resans slut.


Väl i Tyskland gjorde vi ett lunchuppehåll i en liten tysk by innan vi fortsatte vår färd söderut. Under eftermiddagen passerade vi hansestäderna Lübeck och Hamburg och passade på att unna oss en avkopplande kaffepaus på vårt ”Buss Café” (Ylva och Jonas dukade upp utanför bussen). Det fanns möjlighet att få kaffet ”spetsat” och jag beställde en ”Ölvemarkare” d.v.s kaffe med Baileys Irish Cream. Är det semester, så är det! Det var supergott! 

PROVENCE RESAN, lördagen den 22 juli, Malmö – Kassel

Framemot kvällningen nådde vi Kassel och trevliga InterCity Hotel, där mat och skön vila väntade oss och då hade vi åkt ca 65 mil.

Fortsättning följer...

Bra väder att vara inne i ...

... brukar min mor säga när det regnar, och det har hon ju fullkomligt rätt i. Jag har inte fått till en enda layout denna helgen, men har suttit framför datorn mest hela dagen och knåpat med layouten för den här bloggen. Det har tagit sin lilla tid att fatta hela upplägget, men skam den som ger sig. Till slut fattade jag var jag skulle göra ändringarna för att få den bakgrund jag ville och den bild som nu ligger överst på bloggen. Det är ett foto från min hemstad som jag tog nu i somras och på bilden har jag smugit in en del av de ämnen som ligger mig extra varmt om hjärtat och som jag kommer att skriva om litet då och då. Det är fyra bilder om du studerar bilden noggrannt som inte hör till originalfotot.

Nähä, nu måste jag fortsätta och lägga in lite fler länkar. Toppenkul det här med att blogga. Hemsidan kommer med all säkerhet att dö bort efter detta.

På kurs hos Studieförbundet Vuxenskolan

I våras fick jag en förfrågan från Studieförbundet Vuxenskolan, Skåneregionen, om jag ville hålla en nybörjarkurs i Scrapbooking för deras kursledare (i helt andra ämnen).

Jag blev allt litet tagen på sängen eftersom jag inte hade hållit i några sådana kurser förut utan menade på att dom kanske behövde någon som var mer erfaren än jag, speciellt som kursen riktade sig åt kursledare. Men, dom hade kikat litet på mina alster och var övertygade om att jag var rätt person.
Sagt blev gjort, men innan dess krävdes det ett och annan förarbete. Vad för slags layouter skulle kursdeltagarna göra, hur mycket beräknade jag att dom skulle hinna med på en dag, hur mycket fick materialet kosta o.s.v.

Till sist bestämde jag mig för att dom skulle hinna med tre lite enklare layouter, till en materialkostnad av 250:-/person, med litet olika teknik.  Materialet till de 10 deltagarna införskaffades hos Scraproom i Helsingborg, detta för att jag gärna ville kunna se materialet innan jag köpte det och heller inte riskera att inte få ihop samma saker till alla deltagarna.

Allt material till varje layout paketerades sedan i fina påsar tillsammans med den skiss jag hade tänkt mig, en förteckning på länkar till bra inköpsställen och intressanta forum, förslag på titlar till den BOM-layout jag förberett åt dem + litet till.

 

Kursdagen förlöpte enligt planerna och de flesta hann bli klara med sina layouter, dock fick några slutföra sitt arbete hemma. Men, utvärderingen blev i alla fall toppbetyg till kursledaren (jag) och det var fantastiskt roligt.

 

Så här kul hade vi!

På scrapkurs i Hörby sid 1

På scrapkurs i Hörby sid 2


hÄnglar & stÄnglar

I somras ville jag också pröva på att göra lite kort att ge bort vid olika tillfällen. Jag hade sett en del jättesöta kort på Internet, speciellt dom med stämplar från något som kallades hÄnglar & stÄnglar. Efter ett intensivt letande, fick jag till slut tag på Maries hemsida ”hÄnglar & stÄnglar” . Det fanns inte så mycket bilder att titta på där, men dock en beskrivning om hur man kunde gå med i hÄnglar-klubben för att få tag på dessa underbara stämplar.
Strax efter att stämplarna givits ut, utlyste Marie en hÄnglar & stÄnglar- tävling med SOMMAR & SOL som tema. Villkoret för att deltaga i tävlingen var att stämplarna man använde till korten skulle vara hämtade från hennes kollektion med samma namn.
Nedan finns mina bidrag till den tävlingen, och döm om min förvåning, jag hamnade på prispallen! Inte som etta, men ändå!


Grattis

Grattis

Grattis

Tack för senast

Glad midsommar

Lycka till

Glad Pingst 


Ytterligare ett kort blev gjort i samma veva, men med en stämpel från MHSFU (My heart stamps 4 you).
Detta kort har jag scrapliftat från ett annat kort eftersom jag tyckte det var så himla fint.
Stor kram

I dagarna anlände en ny sats med stämplar från hÄnglar-klubben med temat HÖST. Men, dom är inte monterade ännu så kort med dessa fina motiv får vänta tills längre fram.


Vill ni se en stjärna...

... se på mig!

Nuttlan
Nuttlan är mitt smeknamn, men i stamtavlan heter jag Premier Ma-Thangas Cristalle. Premier är en utställningstitel som man kan få om man förtjänar den – och det gör ju jag.

 

Namnet Cristalle tror jag att jag fick för att jag är en blåsköldpaddsfärgad Oriental. Är man blåsköldpaddsfärgad har man mer än en färg som skall vara lite ”spridd” på kroppen. Se´n har jag ögon som gnistrar säger matte.

Pepsi
Jag är dotter till Pepsi, Ch Topline´s Superior Squaw, som gick bort nu i början av augusti. Hon blev 15 år och var av den där sofistikerade sorterna (precis som jag) som inte ställer till med för mycket oreda. Pepsi brukade smeka matte med en lätt tass-touch på kinden när hennes klockradio ringde på morgonen. Matte är ganska morgontrött av sig, och för att slippa höra hennes klocka ringa var 9:e minut så hjälpte Pepsi till med att väcka henne. Om det uppskattades är väl tveksamt för matte vände alltid bara ryggen till.

 

Jag har sedan flera år pensionerats från utställning, men mor blev jag i alla fall för 11 år sedan till sex pågar och en tös.

Pytto
Två av dom, Pytto  och Pippolina, bor fortfarande kvar här hemma. Matte kunde helt enkelt inte skiljas från dom. Pyttos riktiga namn är egentligen Premier Rhapsody In Blue - ljuuuuuuvt som musik. Men ack vad skenet kan bedra. Han tillhör den där provokativa typen som älskar att provocera. Ett litet anfall då och då tycker han liksom sätter krydda på tillvaron, men det händer tack och lov inte så ofta nuförtiden. Både Pytto och Pippolina  är blå till färgen –Foreign Blue-  och av den orientaliska rasen.

Pippolina får en egen presentation vid ett senare tillfälle för matte han inte hunnit göra en sådan där fin layout åt henne ännu.

Batteman
Batteman
BattemanPremier Ma-Thangas Baton Rouge, en av mina mera ”mjuka” pågar, bodde också här hemma men gick tyvärr bort i diabetes för ett år sedan och hann bara bli 10 år gammal. Det tog matte hårt för hon var väldigt förtjust i honom. Hon tycker givetvis om oss alla, men jag tror ändå att han tog en extra stor plats i mattes hjärta. Hans namn skulle förmodligen associera till hans läckra cremefärg, svagt apelsinfärgad. Han tillhörde den nobla rasen siames och hade ju bara färg på mycket bestämda ställen på kroppen; ansiktet, öronen, svansen och naturligtvis tassarna. Han var den där keliga och smeksamma typen.

Tolli
Men, Tolli (också son till Pepsi fast inte min kullbror) var mattes absoluta ögonsten och det finns nog ingen som kommer att ta en så stor plats i hennes hjärta som han gjorde. Han var hennes allt tror jag. Hon brukade säga att han inte var en katt utan ett väsen. Matte har till och med låtit tatuera en bild av honom på sin kropp. Han hette egentligen Ma-Thangas Rainbow Warrior och var en svart oriental med ögon gröna som smaragder. Han fullkomligt dyrkade den mark matte gick på. Han blev Best In Show trots att flera domare tyckte att han var på gränsen till att vara för stor, för han var jättelåååååååång. Tolli fick tyvärr kronisk urinvägsinfektion och blev bara åtta år gammal. Matte sörjer honom fortfarande trots att det är många år sedan han gick bort.

 

Förut – så hade matte oss uppdelade i två avdelningar, mjukisarna för sig och busarna för sig. Förvisso tillhörde både Pepsi, Tolli och Batteman mjukisarna, men dom fick ändå hålla till i busarnas avdelning. Alla pågarna fick egentligen vara i vilken avdelning dom ville eftersom det fungerade bra, men inte Pepsi, jag och Pippolina. Vi kom helt enkelt inte överens med mjukisarna Currina och Nettan.

Currina
Currina, San-T-Ree Currina, spann bara matte tittade på henne och var definitivt den där ljuva, feminina och älskvärda typen, en riktig pussgurka med dom mest blå ögon man någonsin kan tänka sig. Hon var också siames och brunrandig till färgen, det vill säga en bruntabby siames.

 

Nettan
Nettan, San-T-Ree Sonette,  var väl den katt som var tänkt som skulle stå för ”påfyllnaden” i katteriet, men det blev tyvärr inte så eftersom matte hittade en liten utbuktning på hennes bröst redan när hon var ett år gammal, en så kallade ”sternum krok”. Och se, det får man definitivt inte ha om man skall föra sina arvsanlag vidare (undrar just om det är lika nogräknat bland människor). Nettan var en brunmaskad siames och skulle nog kunna platsa både i mjukisarnas och busarnas avdelning för hon kunde vara litet av varje. Men, vare sig Pepsi, jag eller Pippolina ville ha med henne att göra.

Currina gick bort i mars förra året och Nettan nu i våras. Dom blev bara nio år gamla.

MEN, den 29 september blir i alla fall jag 13 år och då hoppas jag att det blir kalas.


När änglar gråter…

… är boken jag läste slut idag och som inte lämnar någon läsare oberörd.

 

Det började för några veckor sedan då jag såg en av pendlarna som också åker till jobbet med samma tåg som jag, satt och läste en bok medan tårarna rann nedför hennes kinder. Jag kunde inte låta bli att fråga vad det var för bok hon satt och läste.

Det visade sig vara vad man brukar kalla för ”kiosklitteratur”. Men, det hindrade inte mig från att vilja läsa den. Efter några dagars letande hittade jag till sist ”När änglar gråter” av Sharon Sala på Bokbörsen.

 Så idag har även tårarna strömmat nedför mina kinder.

 

”Jade har varit i helvetet – och överlevt. Men åren hon tvingades leva med sektledaren för Glädjens folk har satt djupa spår. Under hela sin uppväxt utsattes Jade för det värsta som kan drabba ett barn.

Jades far gav aldrig upp hoppet om att återse sin kidnappade dotter. Nu, många år senare, har han lyckats hitta henne. Återföreningen väcker sensation i pressen, vilket får oanade konsekvenser. Där ute lurar djävulen från förr, och för att Jade inte ska avslöja sin barndoms fasansfulla hemligheter är han beredd att döda. Och nu vet han var Jade finns …”


 I minnets labyrinter lurar mardrömmen!

RSS 2.0