Vill ni se en stjärna...

... se på mig!

Nuttlan
Nuttlan är mitt smeknamn, men i stamtavlan heter jag Premier Ma-Thangas Cristalle. Premier är en utställningstitel som man kan få om man förtjänar den – och det gör ju jag.

 

Namnet Cristalle tror jag att jag fick för att jag är en blåsköldpaddsfärgad Oriental. Är man blåsköldpaddsfärgad har man mer än en färg som skall vara lite ”spridd” på kroppen. Se´n har jag ögon som gnistrar säger matte.

Pepsi
Jag är dotter till Pepsi, Ch Topline´s Superior Squaw, som gick bort nu i början av augusti. Hon blev 15 år och var av den där sofistikerade sorterna (precis som jag) som inte ställer till med för mycket oreda. Pepsi brukade smeka matte med en lätt tass-touch på kinden när hennes klockradio ringde på morgonen. Matte är ganska morgontrött av sig, och för att slippa höra hennes klocka ringa var 9:e minut så hjälpte Pepsi till med att väcka henne. Om det uppskattades är väl tveksamt för matte vände alltid bara ryggen till.

 

Jag har sedan flera år pensionerats från utställning, men mor blev jag i alla fall för 11 år sedan till sex pågar och en tös.

Pytto
Två av dom, Pytto  och Pippolina, bor fortfarande kvar här hemma. Matte kunde helt enkelt inte skiljas från dom. Pyttos riktiga namn är egentligen Premier Rhapsody In Blue - ljuuuuuuvt som musik. Men ack vad skenet kan bedra. Han tillhör den där provokativa typen som älskar att provocera. Ett litet anfall då och då tycker han liksom sätter krydda på tillvaron, men det händer tack och lov inte så ofta nuförtiden. Både Pytto och Pippolina  är blå till färgen –Foreign Blue-  och av den orientaliska rasen.

Pippolina får en egen presentation vid ett senare tillfälle för matte han inte hunnit göra en sådan där fin layout åt henne ännu.

Batteman
Batteman
BattemanPremier Ma-Thangas Baton Rouge, en av mina mera ”mjuka” pågar, bodde också här hemma men gick tyvärr bort i diabetes för ett år sedan och hann bara bli 10 år gammal. Det tog matte hårt för hon var väldigt förtjust i honom. Hon tycker givetvis om oss alla, men jag tror ändå att han tog en extra stor plats i mattes hjärta. Hans namn skulle förmodligen associera till hans läckra cremefärg, svagt apelsinfärgad. Han tillhörde den nobla rasen siames och hade ju bara färg på mycket bestämda ställen på kroppen; ansiktet, öronen, svansen och naturligtvis tassarna. Han var den där keliga och smeksamma typen.

Tolli
Men, Tolli (också son till Pepsi fast inte min kullbror) var mattes absoluta ögonsten och det finns nog ingen som kommer att ta en så stor plats i hennes hjärta som han gjorde. Han var hennes allt tror jag. Hon brukade säga att han inte var en katt utan ett väsen. Matte har till och med låtit tatuera en bild av honom på sin kropp. Han hette egentligen Ma-Thangas Rainbow Warrior och var en svart oriental med ögon gröna som smaragder. Han fullkomligt dyrkade den mark matte gick på. Han blev Best In Show trots att flera domare tyckte att han var på gränsen till att vara för stor, för han var jättelåååååååång. Tolli fick tyvärr kronisk urinvägsinfektion och blev bara åtta år gammal. Matte sörjer honom fortfarande trots att det är många år sedan han gick bort.

 

Förut – så hade matte oss uppdelade i två avdelningar, mjukisarna för sig och busarna för sig. Förvisso tillhörde både Pepsi, Tolli och Batteman mjukisarna, men dom fick ändå hålla till i busarnas avdelning. Alla pågarna fick egentligen vara i vilken avdelning dom ville eftersom det fungerade bra, men inte Pepsi, jag och Pippolina. Vi kom helt enkelt inte överens med mjukisarna Currina och Nettan.

Currina
Currina, San-T-Ree Currina, spann bara matte tittade på henne och var definitivt den där ljuva, feminina och älskvärda typen, en riktig pussgurka med dom mest blå ögon man någonsin kan tänka sig. Hon var också siames och brunrandig till färgen, det vill säga en bruntabby siames.

 

Nettan
Nettan, San-T-Ree Sonette,  var väl den katt som var tänkt som skulle stå för ”påfyllnaden” i katteriet, men det blev tyvärr inte så eftersom matte hittade en liten utbuktning på hennes bröst redan när hon var ett år gammal, en så kallade ”sternum krok”. Och se, det får man definitivt inte ha om man skall föra sina arvsanlag vidare (undrar just om det är lika nogräknat bland människor). Nettan var en brunmaskad siames och skulle nog kunna platsa både i mjukisarnas och busarnas avdelning för hon kunde vara litet av varje. Men, vare sig Pepsi, jag eller Pippolina ville ha med henne att göra.

Currina gick bort i mars förra året och Nettan nu i våras. Dom blev bara nio år gamla.

MEN, den 29 september blir i alla fall jag 13 år och då hoppas jag att det blir kalas.


Kommentarer
Postat av: Pethra

Vilka vackra katter. Och så oerhört fint Du scrappar. (säger man så?)

2006-09-06 @ 14:56:51
URL: http://cleopethra.blogg.se/
Postat av: pia corneliusson

Hej..så vackra katter, jag har oxå orientaler..jag fick upp din sida för jag sökte på sternum krok..har dina katter haft det, hur går det??Min ena har det..det känns konstigt..är det farligt??Mvh Pia o 3 orrisar...jag har oxå en Topline-släkting..

2007-03-26 @ 09:56:24

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0